Unga kvinnors egna erfarenheter av vården

Genom att använda kvalitativa metoder, intervjuer, ta del av unga kvinnors egna berättelser om bemötande och behandling av psykologer, när de sökt vård pga psykisk ohälsa. Detta för att ge ökade kunskaper om vilka behov unga kvinnor själva ger uttryck för vid psykisk ohälsa, hur de ser på riskfaktorer för psykisk ohälsa, vilka strategier de använder sig av för att må bättre, med det bakomliggande syftet att ge ökade kunskaper om unga kvinnors specifika behov och livssituation, och därmed ökade möjligheter till unga kvinnors delaktighet och inflytande inom hälso- och sjukvården.

Mål

Målet är ökad medvetenhet om unga kvinnors behov vid psykiatrisk vård, och därmed att utveckla och förstärka beredskapen inom vården för ett tillfredställande bemötande av dessa. Målet är även att bidra till en integrering av ett genusperspektiv i den psykiatriska vården. Med genusperspektiv avses här en mer problematiserande hållning till de föreställningar och antaganden (sociokulturella faktorer) som finns kring kvinnligt och manligt beteende, och att undersöka hur dessa antaganden kan tänkas påverka de unga kvinnornas upplevelser av den egna psykiska hälsan.

Syfte

Att öka kunskaperna om unga kvinnors upplevelser av bemötande inom vården vid psykisk ohälsa. Att kunskap om unga kvinnors specifika livsvillkor och behov vad gäller den psykiska hälsan integreras hos verksamheter som möter och behandlar unga kvinnor i Stockholms läns landsting. Att i ett längre perspektiv få fram verktyg inom psykologisk teori som kan leda till en psykologisk praxis/psykologiska metoder som verkar för en mer jämlik psykisk hälsa hos ungdomar.

Frågeställningar

1. Vad anser unga kvinnor själva vara orsaken till sin psykiska ohälsa?
2. Vad ser de för möjliga vägar till en förbättrad psykisk hälsa?
3. Vilka behov av stöd och behandling uttrycker de?
4. Vad i bemötandet/behandlingen beskriver unga kvinnor som främjande respektive negativt för den egna psykiska hälsan?
5. Hur upplever de behandlarens bedömning och lösning av problemet?
6. Hur har ev. meningsskiljaktigheter hanterats?
7. Upplever unga kvinnor att det finns utrymme att ge uttryck för synpunkter på bedömning och behandling?
8. Upplever unga kvinnor att de blir bemötta på ett respektfullt och lyhört sätt?
9. Upplever unga kvinnor att det finns förståelse för deras livssituation?
10. Vilka är unga kvinnors egna ideal och förhoppningar när det gäller psykisk hälsa?

Målgrupper

Kvinnor i åldrarna 18-24 som minst fem gånger de senaste två åren fått behandling av psykolog inom hälso- och sjukvården i Stockholm. Dock kommer ingen att intervjuas under pågående behandling pga risken att störa behandlingen.

Metod och genomförande

Genom att ta del av unga kvinnors berättelser/erfarenheter av möte med psykiatrisk vård ge en fördjupad kunskap om hur det bemötande och de förklaringsmodeller för unga kvinnors psykiska (o)hälsa som förmedlas inom psykiatrin idag "landar hos",och förmår möta unga kvinnors behov av stöd vid psykisk ohälsa. En frågeguide har utarbetats inom forskargruppen. Efter att intervjuerna genomförts kommer resultatet att användas som underlag för seminarier till personal som möter och behandlar unga kvinnor med psykisk ohälsa. Återkoppling kommer att ske till de som intervjuats om hur resultatet kommer att användas, samt uppföljning av ev. frågor, tankar eller känslor som väckts i samband med deltagande av intervjun. I samband med intervjun kommer de att tillfrågas om de vill träffas efter ca en vecka och diskutera ev. frågor och känslor som kommit upp under intervjun. Genom att skapa kunskap om unga kvinnors behov av stöd, och förmedla den till yrkesverksamma inom barn- och ungdomsverksamheter, kan vi verka för ett mer medvetet och effektivt arbete för en mer jämlik psykisk hälsa hos unga.

Intervjuerna kommer att genomföras i ett mindre mötesrum på min arbetsplats vid medborgarplatsen. Min förhoppning med studien är att kunna bidra till bättre bemötande och behandling av unga kvinnor när de mår psykisk dåligt, och för att kunna förbättra tror jag man måste lyssna på dem som är experter på vad som hjälpt eller inte hjälpt dem att må bättre, alltså unga kvinnor själva.

Vänliga hälsningar

Ulrika Eskner Skoger
Leg psykolog Doktorand
Institutionen för folkhälsovetenskap
Karolinska Institutet
Tel 52487473