|
|
|
|
EN
GRÄNSLÖS SJUKDOM
|
 |
Av
framlidne Professor Per Mindus
"Öst är öst och väst är väst och
aldrig mötas de två" skrev Kippling
när han tänkte på de många skillnaderna
mellan västerlandet och orienten. Men
vad gäller tvångssyndromet stämmer inte
Kipplings bild. Sjukdomen finns i alla
väderstreck, i alla kulturer, hos alla
raser. Den respekterar heller inga sociala
gränser. Den drabbar män och kvinnor
i lika hög grad.
Gränsen mellan normalt och sjukligt
En andra illustration till tvångssyndromets
gränslöshet är den otydliga gränsen
mellan normalt och sjukligt. Enstaka,
lätt rituella beteenden eller tvångsmässiga
föreställningar har vi ju alla. och
jag ser t ex på TV hur några av våra
bästa idrottsmän utför liksom en rit
när de skall utföra ett svårt moment
under en tävling. Jag ser rituella beteenden
hos barn, hos gamla, ja även hos djur.
och Bibelns Herodes tvådde ju sina händer.
Allmänt kan sägas att gränsen mellan
normalt kollande och sjukligt kontrolltvång
går där beteendet blivit plågsamt och
tar oproportionerligt lång tid. Som
en tredje illustration till tvångssyndromets
gränslöshet kan ses det fin samarbete
som sedan flera år äger rum mellan olika
forskare från olika forskningsfält från
olika nationer som alla förenas i sina
ansträngningar att öka våra kunskaper
om sjukdomen.
Olika orsaker
När jag fick min utbildning i psykiatri
under sjuttiotalet hette det om "tvångsneurosen"
att den var ovanlig, berodde på olämplig
uppfostran och var obotlig. Modern forskning
visar att detta inte stämmer. Sjukdomen
tycks vara långt vanligare än vad vi
trott och drabbar troligen flera procent
av befolkningen. Det finns inga vetenskapliga
stöd för att sjukdomen skulle vara orsakad
av t ex alltför intensiv "potträning".
Däremot kan den bli värre vid olika
påfrestningar. Sannolikt har tvångssyndrom
en mängd olika orsaker och det finns
nu starka bevis för att vissa delar
av hjärnan har en förhöjd aktivitet
under pågående sjukdom. Framgångsrik
antiobsessiv behandling med beteendeterapi
eller läkemedel ger normal aktivitetsnivå.
Glädjande nog har forskningen fått fram
allt bättre behandlingsmetoder så att
åtta av tio sjuka kan räkna med att
bli bättre eller t o m bra.
Många skäms
Men trots dessa framgångar måste vi
minnas att många människor som drabbats
av tvångssyndrom - och deras anhöriga
- inte nås av information om sjukdomen
och dess behandling. Många skäms gränslöst
för sina symtom, eller skräms av tanken
att kanske mista förståndet, de tvingas
ju av en inre kraft att tänka tankar
eller utföra handlingar som de själva
finner motbjudande. Man kan bli sjuk
för mindre!
Förståelse
Vid ett så svårt, vanligt och komplicerat
tillstånd som tvångssyndromet behövs
information, både för förståelsen av
själva sjukdomen och för förståelsen
för de sjuka. Det förekommer ochså psykiatriska
behandlare som inte har hängt med i
utvecklingen utan sitter fast i den
gamla uppfattningen om sjukdomen som
de fick under sin utbildning, kanske
för många år sedan. Här har Ananke en
viktig uppgift. Vi har under åren fått
många exempel på hur människor med tvångssyndrom
med hjälp av information från Ananke
fått rätt diagnos och rätt behandling.
På några år har Ananke nu utvecklats
till en heltäckande riksförening och
medlemsantalet växer ständigt. Riksföreningen
är nu välkänd både utom och inom psykiatrin
och vården (i sig ett gränslöst fenomen).
En enkät bland psykiatrispecialister
visade att nio av tio kände till Ananke
och hade tillgång till föreningens informationsmaterial.
Ananke i Norden
Låt mig avslutningsvis återknyta till
temat gränslöshet. Under en period arbetade
jag i Trondheim och kunde vara med och
bilda en norsk förening. Även Ananke
Norge ökar i medlemsantal och lokalföreningar
bildas på flera håll. Jag har nu kontakter
även i vårt södra grannland och förberedelser
pågår för bildandet av en tvångssyndromförening
i Danmark. Ett nordiskt samarbete kring
tvångssjukdomen, visst vore det väl
ett fint exempel på sjukdomens gränslöshet?
|
|
|
|
|
